lördag 9 november 2013

”Read my lips!”


DET ÄR BARA att konstatera: böcker inlästa för synskadade på s.k. Daisyspelare blir tydligen – trots att uppläsaren gör ett utmärkt jobb – rena, rama katastrofen när det kommer till ljudkvaliteten. Därför har jag, efter moget övervägande, beslutat mig för att försöka åstad­kom­ma en acceptabel författaruppläsning av ”60+ och singel”.

Mikrofon och popfilter är beställda. Med lite flyt kan jag sätta igång inom den närmaste veckan. Väntetiden får jag ägna åt hårdträning av ar­ti­ku­la­tion och läshastighet, för personligen tycker jag att böcker in­lästa av författaren själv i allmänhet lämnar en hel del att önska. Men så va­då, det är väl värt att göra ett försök i alla fall ..?

fredag 8 november 2013

Arbetsskada

JA, JAG VET inte vad ni andra tycker, men själv är jag av åsikten att jag möjligtvis har stickat liite för mycket den senaste tiden:


Fast mer lär det ändå bli. Jag har nu fått en kopia av inläsningen av min egen bok, så här ska det lyssnas samtidigt som det stickas! Hu, så nervöst ... Men spännande, förstås.

Trevlig helg!

torsdag 7 november 2013

Humörhöjande åtgärder i fast och flytande form

SÄG MIG, VARFÖR känns det alltid som mörkret tilltar i snabbare takt den här årstiden än vad ljuset återkommer efter vin­tersolståndet? Och varför ska det nödvändigtvis måsta sätta sig så förbannat på hu­mö­ret?!

Inte blir det bättre av att mitt mörkerseende försämras så markant från det ena året till det andra. Det står inte länge på förrän min störs­ta, månatliga, fasta kostnad (förutom huslånet) kommer att vara el-räkningen, eftersom antalet ljuskällor av nödtvång blir bara fler och fler.

Nåväl, det är inte mycket att göra åt den saken. Så här tar sig den nyas­te ljuspunkten, den ”svävande” sfären vid gårdens infart, ut när den strålar i all sin glans:


En av få bra saker med årstiden är att lusten till varma soppor åter­vän­der. Mina soppkok är sällan receptslaviska. De blir alltsomoftast av pyttipannamodellen. Just det, att man kan slänga i nästan vad som helst, är ju soppornas framgångskoncept.

Soppor är bra mat. Soppor är billig mat. Och soppor är det ultimata alternativet för en enbo, som är hjärtligt trött på allt vad mat­lagning och födointag heter. Länge leve soppan!


En soppa av mindre delikat modell är den sisyfosliknande kampen för att få beräkningarna av det finländska, allmänna bostadsbidraget att göras i enlighet med lag.

Jag noterar idag, att det allaredan gått två veckor sedan BJO torde ha tagit emot mitt brev, i vilket jag anmäler mitt missnöje med hur mitt klagomål till jusitieombudsmannaämbetet behandlats. Eller snarare inte behandlats.

Jag är, som vanligt, vederbörligen o-imponerad.

onsdag 6 november 2013

Produktutveckling

”LIVE AND LET LIVE” är i vanliga fall ett av mina motton, dock inte när det kommer till tjuvaktiga kråkfåglar. Mina fågelmatningsglober fungerar utmärkt för det de var tänkta, men har tarvat en viss mo­di­fie­ring.

För att stänga kajor, kråkor och skator ute från de förföriska talg­bol­larna har jag varit tvungen att lägga till la­ti­tud­linjer av galvad tråd på det norra halvklotet. Nu är det en gång för alla tji med gratis käk för de oönskade mat­gästerna!


Runt den stora sfären, monterad på en stör vid infarten till gården, har jag, förutom att jag monterat dit ytterligare spikband, virat en slinga med LED-lampor.

När den tänds på kvällarna, styrd av en tajmer, ser det ut som den ly­sande bollen svävar fritt i luften. Coolt! Men jag får väl hoppas att den inte kommer att orsaka någon avkörningsolycka pga att en för­bi­pas­se­ran­de bilist tror sig se ett UFO :o/


För övrigt verkar odlingssäsongen bli lång i år. I Glaspalatset, gårdens växthus, står fortfarande två chiliplantor kvar och till min förvåning ser det ut som de gröna frukterna hinner mogna innan vintern är över oss på allvar.

Nyskördad chili till jul, det låter väl inte så dumt? Det blir kanske allt mitt julpynt i år, men hur är det med resten av världen? Har ni dragit igång julförberedelserna allaredan?

måndag 4 november 2013

Kära, finländska läkarkår

EFTERSOM DET INTE verkar vara bekant för er hur konklusionen i ett B2-läkarutlåtande bör vara formulerad för att den undersökte ska kom­ma att godkännas såsom varande 100 % arbetsoförmögen av andra försäkringsanstalter än FPA, vars blankett ni använder, vill jag dela med mig av den kunskap jag av en lycklig slump inhämtade under föregående vecka.

I blankett SV7, under punkt 10, ”Konklusion”, får ni inte under några som helst omständigheter använda er av något av de förtryckta al­ter­nativen! Istället får ni ta på er jobbet att rita dit en egen liten kryss­ruta, med den vidhängande texten: ”Jag anser den undersökte oför­mögen till allt arbete fr.o.m. _______”.

Om ni, som förr, petar in ett kryss i rutan före: ”Jag anser den un­der­sökte oförmögen att utföra sitt sedvanliga arbete eller därmed nära jämförbara arbete fr.o.m. _______”, ger ni de privata för­säk­rings­an­stal­terna möjlighet att ducka sitt försäkringsansvar genom att hävda att den undersökte minsann inte är befunnen hundraprocentigt ar­bets­oförmögen.

Nej, för fan! Han/hon kan ju faktiskt under sju-åtta timmar per dag hållas på benen fastsurrad mot en lämplig stolpe och t.ex. sys­sel­sät­tas med att fånga flugor med framtänderna! Förutsatt att detta inte råkar vara hans/hennes sedvanliga eller därmed nära jämförbara ar­bete förstås. Men då hittar de på något annat, det vet både ni och jag.

Så kära, finländska läkarkår, ta lärdom av detta och bespara på så vis många av era patienter åratal av utmattande, själsdödande, kostsamt och förnedrande papperskrig. Tack på förhand!

söndag 3 november 2013

Och så kom november

DET MÅ VARA aldrig så mörkt och grått just nu, men några ljuspunkter hittar man ändå om man letar lite. Som igår till exempel, när jag kunde plocka in en nätt liten purjolök och en handfull sommarmorötter från trädgården. Må vara att det är de är de absolut sista grönsakerna för året (förutom det vintergröna jag sådde i början av hösten), men det är ändå lite najs, att så här sent på året kunna koka sig en soppa av egen skörd.

Helt okej är det också, att kunna gotta sig åt två flaskor med hem­lagad träd­gårdslikör. Båda blev riktigt smaskiga och blir ännu godare om jag lyckas glömma bort dem ett bra tag till. Visst har krus­bärs­li­kö­ren en helt underbar kulör?


Sen kan jag meddela att jag igår kväll läste ut Marianne Cedervalls senaste och fjärde bok om väninnorna Mirjam och Hervor. Ja, läste. Ljudboken var utlånad och jag gitte inte ställa mig i kö, så det här var den första av böckerna jag inte lyssnade till – och vilken besvikelse det blev. För mitt vidkommande har Susanne Alfvengrens och Gun Olovs­sons fenomenala uppläsningar utan tvekan spelat roll för hel­hets­upp­le­vel­sen. Stor roll, dessutom.


Handlingen känns seg och på sina ställen repetitiv. Det är en tunn liten soppa på återanvänd spik, om jag så säger. Historien tilldrar sig den här gången i New York, men jag tycker inte att Cedervall lyckas för­med­la den rätta metropolkänslan, snarare tvärtom. Mestadels känns det som de två kumpanerna befinner sig i en amerikansk små­stads­håla, inte olik de tidigare böckernas gotländska Kajpe Kviar eller Kui­va­lihavaara i Norrland.

En stundtals förskräckande dålig interpunktion irriterade mig dessutom riktigt mycket – den slipper man ju helt och hållet med ljudböcker – och en inte alldeles imponerande korrekturläsning respektive typografering gjorde inte saken bättre.

Okej, visserligen finns det en hel del missar i min egen bok om Solveig också. Men den stora, för att inte säga enorma, skillnaden är, att jag har gjort allt jobb själv; författat, formgivit/layoutat inlaga och omslag, formaterat för tryck osv. Cedervall har, förutom ett stort förlag, en egen litterär agent i ryggen. Under dylika omständigheter tillåter jag mig faktiskt att ha högt ställda för­vänt­ning­ar på den rent tekniska biten.

Så tyvärr, Marianne, den här gången tyckte inte om din bok och borde förmodligen ha nöjt mig med att jag med behållning lyssnat till de tre föregående.

FPA-beräkningarna som ligger till grund för mina diagram från 2012 och 2013

 
2012 (beräkningar per 03-01-2012)
Centralvärmd hyreslägenhet, 46-500 kvm
Pensionär i centralvärmt egnahemshus, 46-500 kvm
Centralvärmt egnahemshus, 46-500 kvm

Resultat:


2013 (beräkningar per 19-10-2013)
Centralvärmd hyreslägenhet, 46-300 kvm
För pensionär i centralvärmt egnahemshus har jag inte sparat ner några nya beräkningar, eftersom resultatet är likvärdigt med det från 03-01-2012.
Centralvärmt egnahemshus, 46-300 kvm

Resultat:

kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta