Kanske det rentav finns nån därute som har erfarenheter av en sån här manick? Själv har jag varken sett eller provat förut, så det här ska bli intressant :o)
lördag 2 februari 2013
Bra å ha?
JODÅ, DET KOMMER säkert till användning, mitt loppisfynd från igår. Förr eller senare, för så brukar det vara med såna här grejor.
Kanske det rentav finns nån därute som har erfarenheter av en sån här manick? Själv har jag varken sett eller provat förut, så det här ska bli intressant :o)
Kanske det rentav finns nån därute som har erfarenheter av en sån här manick? Själv har jag varken sett eller provat förut, så det här ska bli intressant :o)
fredag 1 februari 2013
En av mina bättre! Idéer alltså.
UPPGRADERINGEN AV MIN gamla, veckade takplafond lyckades över förväntan. Jag kapade helt enkelt åt mig strax under hälften av plafondens omkrets, slog hål i varje vikning c. 2,5 cm från övre kanten, limmade ihop skärmen igen och trädde den över armaturen till min adventsstjärna.
Med hjälp av en snörstump dragen genom hålen och avslutat med en nätt rosett hålls den nya skärmen på plats och jag har fått en ny lampa till en kostnad av endast en stunds arbete. Not bad, huh? Det här var faktiskt en av mina bättre idéer på länge :o)
Bland alla övriga idéer som i överljudsfart susar runt bland mina överbelastade neuroner har det dykt upp en till. En sån som sitter och knackar på skallbenet med en irriterande envishet och inte vill släppa greppet om hammaren.
Jaha, vad har hon nu fått för sig? är det kanske någon som undrar. Jo, förstår ni, så här är det. Jag skulle vilja ge mera liv åt Solveig och hur gör man det på bästa sätt? Enkelt! Genom att göra en ljudbok av hennes bravader, förstås! Men hur detta ska gå till har jag ingen aaning om. Min erfarenhet av sånt är lika med noll.
Däremot säger mig min erfarenhet att det kostar en hög med pengar, även om jag inte har ett hum om vilket omfång denna hög kan tänkas ha. Fast pengarna är nog inte mitt största bekymmer. Det svåraste blir nog att hitta rätt uppläsare – och att den man vill ha är villig att åta sig jobbet. Helst utan att skinna en på allt man äger och har.
Ett namn som ploppat upp är Ann-Christine Karlsson, till vardags programledare och producent vid Ålands Radio, men även aktiv och premierad amatörskådespelare. Hennes röst har jag alltid gillat. Ska jag månntro mejla henne en liten propå..?
Ja, vad tycker ni, skulle Solveig vara förtjänt av en plats i ljudboksbiblioteket? Kommentera gärna!
Med hjälp av en snörstump dragen genom hålen och avslutat med en nätt rosett hålls den nya skärmen på plats och jag har fått en ny lampa till en kostnad av endast en stunds arbete. Not bad, huh? Det här var faktiskt en av mina bättre idéer på länge :o)
Bland alla övriga idéer som i överljudsfart susar runt bland mina överbelastade neuroner har det dykt upp en till. En sån som sitter och knackar på skallbenet med en irriterande envishet och inte vill släppa greppet om hammaren.
Jaha, vad har hon nu fått för sig? är det kanske någon som undrar. Jo, förstår ni, så här är det. Jag skulle vilja ge mera liv åt Solveig och hur gör man det på bästa sätt? Enkelt! Genom att göra en ljudbok av hennes bravader, förstås! Men hur detta ska gå till har jag ingen aaning om. Min erfarenhet av sånt är lika med noll.
Däremot säger mig min erfarenhet att det kostar en hög med pengar, även om jag inte har ett hum om vilket omfång denna hög kan tänkas ha. Fast pengarna är nog inte mitt största bekymmer. Det svåraste blir nog att hitta rätt uppläsare – och att den man vill ha är villig att åta sig jobbet. Helst utan att skinna en på allt man äger och har.
Ett namn som ploppat upp är Ann-Christine Karlsson, till vardags programledare och producent vid Ålands Radio, men även aktiv och premierad amatörskådespelare. Hennes röst har jag alltid gillat. Ska jag månntro mejla henne en liten propå..?
Ja, vad tycker ni, skulle Solveig vara förtjänt av en plats i ljudboksbiblioteket? Kommentera gärna!
torsdag 31 januari 2013
Prototypiskt
KNAPPT HINNER VIRKNÅLEN kallna efter ett slutfört arbete innan jag kastar mig över något nytt. Den här gången något helt nytt.
Häromdagen när jag bläddrade i en tidning fick jag ögonen på en virkad snöflinga och strax kravlade en nykläckt idé ut ur det bildliga skalet. Som om det inte skulle räcka med snö för den här vintern tycker ni kanske? Men nej, den här prototypen bara måste jag göra och den blir för övrigt inte vit.
Den kommer att bestå av olika modeller av flingor och jag har allt mer börjat använda mig av schematiska diagram istället för att försöka skriva ner arbetsgången i textform. Så här får ni ett sånt diagram att öva på och sucka inte, för det är faktiskt lättare än det ser ut att virka efter diagram :o)
Börja vid pilen och läs schemat motsols, varv efter varv. Om du klickar på bilden öppnas den i större format i ett nytt fönster.
Steget från snöflingor till stjärnor är i min värld inte långt, men jag vet inte riktigt vad det är som fascinerar mig med båda. Antagligen är det den geometriska harmonin. Tyvärr är mitt lager av mobiler med pappersstjärnor numera tomt så när som på en enda. Den behåller jag själv. I alla fall tills vidare.
Och på tal om stjärnor, så ska jag idag försöka mig på att fixa en fönsterlampskärm av en sån där veckad takplafond i vit plast, ni vet. Jag har haft en sån i hallen, men av någon anledning vill inte skärmen hållas kvar på armaturen och nu har jag tröttnat på att sätta tillbaka den igen och igen och igen. Nu ska den få nytt liv som ersättare för adventsstjärnan, som fortfarande hänger kvar i köksfönstret.
Men först blir det kaffe!
Häromdagen när jag bläddrade i en tidning fick jag ögonen på en virkad snöflinga och strax kravlade en nykläckt idé ut ur det bildliga skalet. Som om det inte skulle räcka med snö för den här vintern tycker ni kanske? Men nej, den här prototypen bara måste jag göra och den blir för övrigt inte vit.
Den kommer att bestå av olika modeller av flingor och jag har allt mer börjat använda mig av schematiska diagram istället för att försöka skriva ner arbetsgången i textform. Så här får ni ett sånt diagram att öva på och sucka inte, för det är faktiskt lättare än det ser ut att virka efter diagram :o)
Börja vid pilen och läs schemat motsols, varv efter varv. Om du klickar på bilden öppnas den i större format i ett nytt fönster.
Steget från snöflingor till stjärnor är i min värld inte långt, men jag vet inte riktigt vad det är som fascinerar mig med båda. Antagligen är det den geometriska harmonin. Tyvärr är mitt lager av mobiler med pappersstjärnor numera tomt så när som på en enda. Den behåller jag själv. I alla fall tills vidare.
Och på tal om stjärnor, så ska jag idag försöka mig på att fixa en fönsterlampskärm av en sån där veckad takplafond i vit plast, ni vet. Jag har haft en sån i hallen, men av någon anledning vill inte skärmen hållas kvar på armaturen och nu har jag tröttnat på att sätta tillbaka den igen och igen och igen. Nu ska den få nytt liv som ersättare för adventsstjärnan, som fortfarande hänger kvar i köksfönstret.
Men först blir det kaffe!
onsdag 30 januari 2013
Stunden är kommen!
Japp, det är dags för ännu ett ”Ta-daa!” Min blommiga, färggranna, virkade filt är färdig, med franskanter och allt. Och tro mig, jag kommer inte att tvinna en frans till på rätt så länge ;o)
En schematisk beskrivning av den blommiga rutan och hur rutorna virkas ihop med varandra hittar du HÄR.
O yes, it’s time for yet another “Ta-daah!” My flowery, colourful crocheted afghan is finished, fringes and all. And believe you me, I will not be twisting another fringe for quite some time ;o)
Click HERE for the crochet diagram for the flowery square and how you join your squares to each other.
tisdag 29 januari 2013
Hur många sjuka känner till det här, när synbarligen inte ens den som ska ge vården gör det?!
Och ett är helt säkert: vårt åländska arbetspensionsbolag, Pensions-Alandia, har inte heller de haft pejl på saken, eftersom de inte i något skede av behandlingen att mitt pensionsärende har hänvisat till ovan citerade lagrum när de frisvurit sig själva från allt ansvar.
Vore det inte så erbarmligt inkompetent skulle det vara rent ut skrattretande, eftersom de som åtnjuter finansinspektionens fulla förtroende att förvalta våra pensionspengar med andra ord inte ens tycks vara inlästa på aktuell lagstiftning. Det är ju för fan lika förtroendeingivande som att tillsätta en femteklassist som chef för riksbanken.
Torka!
DET GÄLLER ATT ta tillfällena i akt när de kommer och bortse från att behovet kanske inte finns precis då, men att det säkert dyker upp i framtiden. Som när det mer eller mindre regelmässigt erbjuds billig frukt eller prisvärt grönt i butiken.
Igår fick jag t.ex. tag på jättefina aprikoser, som i vanlig, god ordning hamnat i ”billiga lådan” när de äntligen mognat. Urkärnade och nedskurna till mindre klyftor fick de över natten åka in i ugnen på 50° och med luckan lite, lite på glänt.
Vackra blir de inte, men de är garanterat osvavlade och kommer att smaka supergott i kommande matbröd.
Samtidigt fyndade jag tre ekologiska purjolökar, som fick en sväng i ugnen de med. En skulle jag kanske kunnat behålla i kylen, men inte tre. Särskilt inte som Lilla A bor hos sin pappa för tillfället. Torkad purjo är praktiskt som bara den när det är soppkok på gång. I med en näve i kastrullen bara, sen är det klart.
Det om den husmoderliga gårdagen. Dagen idag ska jag ägna åt att klura ut hur jag ska lyckas med konststycket att spänna en hel, stor filt och få den ångad till sin rätta form – och träffa en doktor igen *suck!*
Men innan jag tar itu med detta vill jag passa på att kasta in en stooor bukett rosor till poesipärlan Gunilla, som i dagens nummer av Nya Åland blev uppmärksammad på ett så himla trevligt och positivt sätt. ♥STORT GRATTIS♥, Gunilla!!
Igår fick jag t.ex. tag på jättefina aprikoser, som i vanlig, god ordning hamnat i ”billiga lådan” när de äntligen mognat. Urkärnade och nedskurna till mindre klyftor fick de över natten åka in i ugnen på 50° och med luckan lite, lite på glänt.
Vackra blir de inte, men de är garanterat osvavlade och kommer att smaka supergott i kommande matbröd.
Samtidigt fyndade jag tre ekologiska purjolökar, som fick en sväng i ugnen de med. En skulle jag kanske kunnat behålla i kylen, men inte tre. Särskilt inte som Lilla A bor hos sin pappa för tillfället. Torkad purjo är praktiskt som bara den när det är soppkok på gång. I med en näve i kastrullen bara, sen är det klart.
Det om den husmoderliga gårdagen. Dagen idag ska jag ägna åt att klura ut hur jag ska lyckas med konststycket att spänna en hel, stor filt och få den ångad till sin rätta form – och träffa en doktor igen *suck!*
Men innan jag tar itu med detta vill jag passa på att kasta in en stooor bukett rosor till poesipärlan Gunilla, som i dagens nummer av Nya Åland blev uppmärksammad på ett så himla trevligt och positivt sätt. ♥STORT GRATTIS♥, Gunilla!!
måndag 28 januari 2013
Om att inte tänka efter före
MITT BLOMRUTIGA FILTPROJEKT är på slutrakan. Kantbården av två stolpvarv är virkad och längs långsidorna har jag avslutat med fasta maskor baklänges, för att få en kant som påminner om den på en vävd matta. Med detta gjort fick jag en idé, som just då tycktes strålande: jag skulle naturligtvis tvinna frans längs kortsidorna, för att ytterligare förstärka intrycket av vävning!
Och jag satte igång.
Vinda-vinda-vinda garn runt dubbla bitar av kartong, klippa-klippa-klippa hundratals garnstumpar av lämplig längd och så tvinna-tvinna-knyta frans efter frans ... efter frans ... efter frans.
Det går inte fort. Det är hur tråkigt som helst. Men resultatet blir ganska tjusigt, så det må väl vara mödan värt. Fast att tänka efter före skulle inte ha varit så dumt.
Nåväl, nu är det bara c. 220 fransar till att tvinna, sen är det dags för detta års första ”Ta-daa!” Förhoppningsvis inte det sista.
Och jag satte igång.
Vinda-vinda-vinda garn runt dubbla bitar av kartong, klippa-klippa-klippa hundratals garnstumpar av lämplig längd och så tvinna-tvinna-knyta frans efter frans ... efter frans ... efter frans.
Det går inte fort. Det är hur tråkigt som helst. Men resultatet blir ganska tjusigt, så det må väl vara mödan värt. Fast att tänka efter före skulle inte ha varit så dumt.
Nåväl, nu är det bara c. 220 fransar till att tvinna, sen är det dags för detta års första ”Ta-daa!” Förhoppningsvis inte det sista.
söndag 27 januari 2013
Årgångsdricka
JAG HITTADE EN halvlitersburk årgångsjordgubbar i frysen igår, från skörden 2011. På ett fat i köket låg en ensam och övergiven banan, klädd i bruna överdragskläder. Något av en årgångsbanan. Men avklädd var den i prima skick, så man ska inte låta skenet bedra.
Kombinerar man dessa två med en slurk apelsinjuice och några deciliter naturell yoghurt får man sig en cocktail som heter duga, utan risk för kopparslagare morgonen efter. Lördagsgodis i flytande form om man så vill, ”utan tillsatt socker”.
Laddade med denna vitaminbomb spenderade jag och Lilla A lördagkvällen i soffan framför tv:n, och jag förundrades ännu en gång över hur vansinnigt tunt om sevärda program det är just på lördagar. Merparten av tiden tittade vi därför på konståkning. Men vad gör man, när det verkar som att det enda övriga som erbjuds är en n:te repris av ”Bridget Jones dagbok”?
Fast ”Stjärnorna på slottet” med Robert Gustavsson i centrum var förstås rätt intressant. Och bara man skrapar lite på ytan har de allra flesta människor ett oanat djup och nattsvarta stunder i sin levnads historia. Det är mycket en liten människa ska genomlida här i Livet, och få, väldigt få, är förskonade från allt ont.
Tål att tänka på – och att minnas.
Kombinerar man dessa två med en slurk apelsinjuice och några deciliter naturell yoghurt får man sig en cocktail som heter duga, utan risk för kopparslagare morgonen efter. Lördagsgodis i flytande form om man så vill, ”utan tillsatt socker”.
Laddade med denna vitaminbomb spenderade jag och Lilla A lördagkvällen i soffan framför tv:n, och jag förundrades ännu en gång över hur vansinnigt tunt om sevärda program det är just på lördagar. Merparten av tiden tittade vi därför på konståkning. Men vad gör man, när det verkar som att det enda övriga som erbjuds är en n:te repris av ”Bridget Jones dagbok”?
Fast ”Stjärnorna på slottet” med Robert Gustavsson i centrum var förstås rätt intressant. Och bara man skrapar lite på ytan har de allra flesta människor ett oanat djup och nattsvarta stunder i sin levnads historia. Det är mycket en liten människa ska genomlida här i Livet, och få, väldigt få, är förskonade från allt ont.
Tål att tänka på – och att minnas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
